Beautiful You - Part 1.
Beautiful You - Part 1.
"Natasha, älsklingen, kan du inte låta pappa och mig skjutsa dig till Arlanda?" Hördes en len, ödmjuk röst säga.
"Mamma, Jag tar en taxi. Ni ska inte behöva gå upp tre på morgonen bara för att göra det en taxi kan göra bättre" sa jag skämtsamt, mamma hade fått körkortet indraget pga. vårdslöst körande, dock var det sju år sedan men det var omöjligt att sluta skämta om det när tillfället var givet.
"Passa dig" Sa hon och knuffade skämtsamt till mig på axeln.
"Kompromiss, jag väcker er och säger farväl någon timma innan jag åker, okej?" Föreslog jag med en ton som betydde att jag redan hade bestämt att så skulle det bli.
"Okej gumman, gör så" Sa hon mjukt innan hon gav mig en lång kyss på pannan, flytten tog hårt på henne.
02:56
"Peep-Peep Peep-Peep". Nej. Jo. Snoooze.
"Älskling? Hon är 03:46, taxin är här om 10 minuter" En välbekant hand strök mig över håret och nerför kinden, yrvaken slog jag upp ögonen och fick syn på mamma. Långsamt började hjärnkontoret återfinna sin funktion, tillslut insåg jag vad klockan var. 03:48. Vilken jävla mardröm! I stressens hetta lyckades jag få på mig mina absolut mjukaste yoga-byxor, inköpta på Hollister, och närmaste hoodie till hands. Vad som kändes som en minut senare satt jag fastknäppt i taxin med taximeter tickande på 48 kronor, "Till Arlanda, terminal 5". Med lurarna i öronen och huvuden lutat mot det svalkande fönstret var jag nu påväg, mot London.
Avgång 05:20, flight 4598 mot Heathrow Airport, London. Efter en snabb uträkning av tiden och en dubbel-checkning av Gaten (34) hade jag konstaterat att det fanns gott om tid för frukost. Hoppsande - trots den tidiga morgonen - begav jag mig mot närmaste café. Café Ritazza samt croissanter i sällskap av yoghurt blev det! Med en mätt mage, handbagaget som rullandes tätt intill mina vader och en galax fylld med känslor var jag nu redo för London.
178 minuter senare befann jag mig nu på Engelsk mark, inklämd mellan en överviktig man med skägg och en krokig gammal dam med turkos ögonskugga, livet är underbart. Ett hundratals pingvin-steg senare stod jag nu vid en automat och försökte banka kaffe ur en värdelös behållare.
"Need help?" Förskräckt över det främmande lätet av en engelsk-talande människa vände jag mig om, en kille vars ålder verkade stämma överens med min stod och log mot mig. Med mörkt-brunt lockigt hår som gungade i takt med hans kropp sträckte han sig över mig och tryckte lätt på en utnött knapp. Det lät om automaten som nu hade bestämt sig för att jag skulle få kaffe trots allt.
"Thanks! Brilliant move there, with the button" utbrast jag förvånad över språket som ekade sig fram genom det höga väggarna och det ståtliga taket. Han presenterade sig själv som Harry, genom en bred dialekt.
"Natasha" sa jag bemötande, våra händer var fortfarande i beröring. Generad över handskakningens förlängande beröring drog jag ur handen ur hans mjuka grepp.
"So, Natasha...Need help with those bags?" Sa han, bekymrad över storleken på bägge väskorna.
"I can carry my own luggage you know" Snäppte jag svar, men en sylvass, frånstötande röst. Dumma Dumma Dumma Natasha. Ångern sköljde över mig sekunden jag såg hur hans vackra leende föll och blev till bara ett kallt streck.
"Fine" Muttrade han med sin breda dialekt, upppenbart sårad.
"No, I'm Sorry. I had no reason to snap at you. I was just tired, lack of sleep." Orden snubblade kors och tvärs men det syntes i hans flinande, roade uttryck att han hade godtagit ursäkten. Osäker på flinandet la jag till "Honestly I really am Sorry", dramatiskt men effektivt.
"I understand, have been flighing from Melborne myself. Not very pleasant." Det öppna, lättsamma sättet han kommuniserade på förundrade mig.
"I can imagine" skrattade jag fram, och gav klockan en hastig blick - 09:16. "Oh times ticking away, I better get going, but thanks once again for the help with the coffee" Ursäktande och tacksamt greppade jag handtagen i varsin hand och begav mig mot Taxi-skylten.
"Wait! Can I have your number?" Ett pirr uppenbarade sig i magen och leendet växte.
"Sure, thought you'll never ask!" Sa jag med en självsäkerhet som var främmande men välkommen. Jag räckte honom min rosa-glittrande Iphone och själv stod jag där med hans Blackberry och knappade in ett välövat rummer 44-077809654.
"Thanks" Sa han återigen genom hans djupa stämma och vackra dialekt. Med en blinkning från väster öga och en tafatt vinkning försvann han genom en tät folkmassa av turister. Det var först nu det uppenbarade sig, han var så välbekand. Harry. Herregud, snurrig och chockad förstod hon, det var ingen vanlig Harry med lockigt hår och rysligt vackra ögon, det var Harry Styles från One Direction - Hennes systers stora dyrkan.
Del 1. Vad tycker ni? Kommentera gärna!
Kommentarer
Postat av: Madde
Hej as bra begginig!
Postat av: Madde
Kolla Gærna in min novell http://onediirectionnovell.blogg.se/
Postat av: Izabella
Hej, ser att du inte har en personlig design. Om du vill kan jag göra en till dig som är det. :)
Postat av: Izabella
Och förresten, bra kapitel, ska verkligen fortsätta läsa! :D
Postat av: Izabella
SV: Tack! Och nej, det kostar inte. Tänkte att kunde vara kul med en snygg design till en bra novell, då blir läsarna extra nyfikna! Men maila mig så kan vi prata. :)
Postat av: Ellen
Super bra novell! Längtar till nästa del!
Kolla gärna in min novell blogg och kommentera gärna :D
Trackback
